Solsken i sinne

Första dagen med sol och genast så sken jag upp som en liten solros och vände mig mot den, faktiskt gassande, solen. 27 grader och inte ett moln på himlen, inget att klaga på alltså. Eller jo, det är ju så förbaskat varmt så man svettas. Jävla skitvärme.

Idag träffade vi också en riktigt härlig tysk kille, Stephan, som faktiskt inte har den skrattretande dialekten som så många från hans land har. Tack South Carolina för att ni hade honom hos er i ett år!

Frågorna just nu lyder:
varför har ett helt land ledigt under höstdagjämningen?
har alla i Japan hörselskador? Om det inte är gnisslande bromsar så är det högljudda arkadhallar eller gastande försäljare med megafoner på gatorna.
är det verkligen värt att bränna 400 kr på en och en halv timme på "myntspel"? Inte för att jag har gjort det med om det kanske skulle hända bara...

Nu, izakaya, mat.

Kärlek