Jaaa mina vänner, här börjar så en av många berättelser om en av många människor i anyonymitetens Tokyo.
Då vi äntligen har kommit i någotsånär ordning och dygnet sakta vänds rätt så är det ju inte mer än rätt att skriva några rader här. De första dagarna har varit förhållandevis intensiva. Efter en
flygtur som gick helt smärtfritt anlände till Japan vid ganska god vigör, jag kom ihåg mitt riktiga pass den här gången och slapp gå in i det hemliga rummet på Narita. Vilken glädje!
Pappersexcercisen på Sakura House är förövrigt ut ur denna värld, otroligt sjukt många papper att skriva på. Allt dessa papper resulterade i var ett fuktskadat rum åt Christian och ett
rum med pappersväggar för mig, helt seriöst så hör man grannen lika bra som han skulle sitta brevid mig. Mycket intressanta situationer förväntar jag mig framöver då han har flickvän... Hursomhelst så trivs man ganska bra.
Första natten tillbringades i sängen fram tills halv tre på morgonen då vi bestämde oss för att ta en liten nattlig promenad, som slutade i att vi hamnade på en 24H diner. Efter mat och några öl somnade vi så klockan 8 på morgonen. Vilken fantastisk natt.
Vi vaknade som gudar klockan 12 i mitt rum ty Christians rum är obeboeligt och att ha en liten gäst på golvet är ju inget att klaga över. Planerna för kvällen var att stöta ihop med Simone och hennes vänner för en riktig rövarnatt i Shinjuku ni-chome. Vad vi inte visste var att det är HBT-distriktet här i stan... mer om det senare. Jag lämnade Christian bakom mig och gick med Simone till en riktigt suspekt izakaya (ölhak) nere i en källare där allt var snuskigt billigt så efter att ha prövat bland annat takoyaki, ungefär degklumpar med bläckfisk i, och andra roliga maträtter trillade vi åter in på ännu ett suspekt etablissemang: KARAOKE!
Med nomuhoudai (aka: drink as much as you can). I tre timmar.
Till Karaoken slöt också Simones två vänner upp: Emil och Tobias. Dessa stackars män har fått äran att höra undertecknad sjunga både Manowar och Iron Maiden i alldeles fel tonarter. Hoppas de inte är förstörda för livet bara. Kvällen slutade hursomhelst på en indisk restaurang efterett snabbesök på en festlig dygnet runt öppen gaybar.
Lördagens slut, tog hårt på mig dagen efter och efter att ha letat upp vår skola och hittat CoCo Ichiban för en munch nöjde vi oss och reste hem till huset för de sista desperata studierna innan första skoldagen imorgon.
Ursäkta längden på detta inlägg men ville uppdatera till dags dato vad som har hänt.
Hannes
Då vi äntligen har kommit i någotsånär ordning och dygnet sakta vänds rätt så är det ju inte mer än rätt att skriva några rader här. De första dagarna har varit förhållandevis intensiva. Efter en
flygtur som gick helt smärtfritt anlände till Japan vid ganska god vigör, jag kom ihåg mitt riktiga pass den här gången och slapp gå in i det hemliga rummet på Narita. Vilken glädje!
Pappersexcercisen på Sakura House är förövrigt ut ur denna värld, otroligt sjukt många papper att skriva på. Allt dessa papper resulterade i var ett fuktskadat rum åt Christian och ett
rum med pappersväggar för mig, helt seriöst så hör man grannen lika bra som han skulle sitta brevid mig. Mycket intressanta situationer förväntar jag mig framöver då han har flickvän... Hursomhelst så trivs man ganska bra.
Första natten tillbringades i sängen fram tills halv tre på morgonen då vi bestämde oss för att ta en liten nattlig promenad, som slutade i att vi hamnade på en 24H diner. Efter mat och några öl somnade vi så klockan 8 på morgonen. Vilken fantastisk natt.
Vi vaknade som gudar klockan 12 i mitt rum ty Christians rum är obeboeligt och att ha en liten gäst på golvet är ju inget att klaga över. Planerna för kvällen var att stöta ihop med Simone och hennes vänner för en riktig rövarnatt i Shinjuku ni-chome. Vad vi inte visste var att det är HBT-distriktet här i stan... mer om det senare. Jag lämnade Christian bakom mig och gick med Simone till en riktigt suspekt izakaya (ölhak) nere i en källare där allt var snuskigt billigt så efter att ha prövat bland annat takoyaki, ungefär degklumpar med bläckfisk i, och andra roliga maträtter trillade vi åter in på ännu ett suspekt etablissemang: KARAOKE!
Med nomuhoudai (aka: drink as much as you can). I tre timmar.
Till Karaoken slöt också Simones två vänner upp: Emil och Tobias. Dessa stackars män har fått äran att höra undertecknad sjunga både Manowar och Iron Maiden i alldeles fel tonarter. Hoppas de inte är förstörda för livet bara. Kvällen slutade hursomhelst på en indisk restaurang efterett snabbesök på en festlig dygnet runt öppen gaybar.
Lördagens slut, tog hårt på mig dagen efter och efter att ha letat upp vår skola och hittat CoCo Ichiban för en munch nöjde vi oss och reste hem till huset för de sista desperata studierna innan första skoldagen imorgon.
Ursäkta längden på detta inlägg men ville uppdatera till dags dato vad som har hänt.
Hannes
1 kommentar:
Du, den där nomuhoudai drink-as-muchgrejjen låter ju cool men hur mycket måste man ju egentligen dricka för att det ska bli värt det?
Gör nån skön jämförelse med uppsalakrogar.
/Skopsen
Skicka en kommentar