Uppe med tuppen

Sådär ja, ännu en tidig morgon. Frukost och japanska barnprogram klockan 7 på morgonen en söndag. Det är alltså såhär det känns att vara morgonpigg? Tror jag kan vänja mig faktiskt. Andra tankar jag har är: varför saknar man någon man bara träffat fem gånger? Hoppas det går över snart. Varför använder japaner de genomvidriga kinesiska tecknena? Hoppas de byter snart. Varför är det så att jag längtar tills att det ska bli april? Jag vill att det ska bli sommar snart. Oj oj oj, skrivkonsten är på topp nu känner jag.

Igår åt vi Kobe-biff, rekommenderas! Helt galet gott, man behövde inte tugga ens. Ungefär som barnmat, fast för 2000 kr kilot. SPÅRAT? Jag blir bortskämd av min underbara indonesiska familj. De är fantastiska, hur ska jag någonsin kunna återgälda dem?

Kram